Då var man hemma igen, det konstaterades att jag hade nytt framfall samt bakre prolaps, detta åtgärdades tillfälligt med en såkallad prolapsring inför operation. Jag hade även en urinvägsinfektion som spökade så pga det får jag antibiotika. Känns hemskt att det går så långt innan man vågar söka vård, för någonstans i bakhuvudet finns det en röst som säger "de tar dig inte på allvar" även om de jag träffade idag var otroligt hjälpsamma. Och det är hemskt, att det går så långt att man slutar lyssna på sin egen kropp, som jag i mitt fall känner så väl! En annan sak som är skrämmande är att de rekommenderar panodil till precis alla åkommor, trots att jag sa att det inte hjälpt mig mycket på fyra dygn! Men det är tyvärr så det är i sjukvården idag, man är rädd för att ställa diagnoser och man är rädd för att medicinera dem med det som krävs för att det ska hjälpa.
Så nu ikväll njuter jag av att vara hemma i min egen soffa, tänker mycket på kommande operation och njuter av att vara hemma med M och Harley. Jag tänker på att jag haft otur med kroppen, samtidigt är jag tacksam för allt den gett och ger mig, det är en bittersweet relation. Under kommande semester (går på semester på fredag) så ska jag njuta fullt ut, läka bort stress och vara snäll mot mig själv, det behöver jag.
0 kommentar(er)
0 kommentar(er)
